Natriumsilikater, som betecknas med E-numret E550, är en grupp oorganiska föreningar bestående av natrium, kisel och syre. Ämnet framställs industriellt genom att smälta samman kiseloxid, i form av ren sand, med natriumkarbonat vid mycket höga temperaturer. Resultatet blir ett glasliknande material som sedan kan lösas i vatten för att bilda en alkalisk lösning, eller torkas till ett pulver. I naturen förekommer silikater rikligt i jordskorpan, men den variant som används i livsmedelsindustrin är alltid syntetiskt framställd för att garantera hög renhet och livsmedelssäkerhet.
Inom livsmedelstillverkning fyller natriumsilikater främst funktionen som klumpförebyggande medel eller som ett ytbehandlings- och stabiliseringsmedel. I pulverformiga produkter, såsom kryddblandningar och torkade livsmedel, förhindrar det att partiklarna klumpar sig vid fuktexponering. En annan viktig tillämpning är inom mejeriindustrin, där ämnet kan användas för ytbehandling av vissa ostar, till exempel raclette. På ostens yta bildar silikatet en tunn, osynlig och ätbar hinna som skyddar mot uttorkning, förhindrar tillväxt av oönskade mikroorganismer och bevarar ostens struktur och kvalitet under lagring.
Säkerheten hos natriumsilikater har utvärderats ingående av europeiska livsmedelssäkerhetsmyndigheten, EFSA. När ämnet intas bryts det ner i mag-tarmkanalen till kisel och natrium, vilka är naturliga mineraler som kroppen antingen använder eller effektivt utsöndrar via njurarna. EFSA och svenska Livsmedelsverket bedömer att ämnet är säkert för konsumenter när det används enligt gällande lagstiftning och god tillverkningssed. Det finns fastställda riktlinjer för dess användning, och eventuella detaljer kring acceptabelt dagligt intag hanteras och uppdateras kontinuerligt av myndigheterna utifrån den senaste forskningen.