Sackarin (E954) är ett intensivt sötningsmedel som är betydligt sötare än vanligt socker. Ämnet används ofta i form av sina salter, exempelvis natriumsackarin, för att förbättra lösligheten i livsmedel. Sackarin kan ha en något bitter eftersmak vid högre koncentrationer, varför det ibland kombineras med andra sötningsmedel för att uppnå en mer balanserad sötma.
Ämnet framställs syntetiskt genom kemiska processer och har använts som sötningsmedel i över hundra år, vilket gör det till ett av de äldsta artificiella sötningsmedlen. Sackarin är värmebeständigt och lämpar sig därför väl för produkter som genomgår upphettning under tillverkning eller tillagning.
I livsmedel fyller sackarin funktionen att ge sötma utan att tillföra nämnvärda kalorier eller påverka blodsockret. Det förekommer i en rad produktkategorier såsom lightdrycker, bordsötningsmedel, konfektyr, tuggummi, smaksatta drycker, vissa färdigrätter och kosttillskott. Ämnet kan också finnas i läkemedel och munvårdsprodukter där sockerfri sötma önskas.
Säkerhetsmässigt har sackarin utvärderats ingående av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, EFSA. Under sjuttiotalet väcktes farhågor kring ämnets säkerhet baserade på djurstudier, men omfattande senare forskning har visat att de bakomliggande mekanismerna inte är relevanta för människor. EFSA har fastställt ett acceptabelt dagligt intag för sackarin; det aktuella värdet publiceras av Livsmedelsverket. Vid vanlig konsumtion av livsmedel innehållande sackarin bedöms intaget ligga väl inom de säkerhetsramar som myndigheterna anger.