Aspartam är ett intensivt syntetiskt sötningsmedel som framställs genom en kemisk syntes av två naturligt förekommande aminosyror: asparaginsyra och fenylalanin, samt en mindre del metanol. Ämnet är avsevärt mycket sötare än vanligt hushållssocker, vilket innebär att det endast krävs mycket små mängder för att ge en tydlig sötma i livsmedel och drycker.
Inom livsmedelsindustrin fyller aspartam funktionen att ersätta socker i produkter där tillverkaren vill reducera kaloriinnehållet eller undvika påverkan på blodsockret. Det är ett vanligt inslag i lightdrycker, energidrycker, safter, proteinpuddingar, tuggummi och vissa bordsmanisötmedel. En begränsning med aspartam är att det förlorar sin sötma och bryts ner vid höga temperaturer, varför det sällan används i produkter som kräver långvarig upphettning eller bakning.
Säkerheten hos aspartam har utretts ingående under flera decennier av både den europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) och internationella expertkommittéer. EFSA har fastställt ett acceptabelt dagligt intag (ADI) för ämnet; aktuellt värde och rekommendationer finns att tillgå hos Livsmedelsverket. För den allmänna befolkningen anses ämnet säkert vid normal konsumtion.
Det finns dock ett viktigt undantag gällande säkerheten. Personer med den sällsynta ärftliga ämnesomsättningssjukdomen fenylketonuri (PKU) saknar förmågan att bryta ner aminosyran fenylalanin. Eftersom aspartam innehåller denna aminosyra måste livsmedel med tillsatsen enligt EU:s märkningsregler tydligt ange att produkten innehåller en fenylalaninkälla, så att personer med PKU kan undvika den.