Natriumkarboximetylcellulosa, ofta kallat cellulosagummi eller CMC, är en livsmedelstillsats som huvudsakligen används för att påverka konsistensen i mat och dryck. Råvaran är cellulosa, den naturliga byggstenen i växters cellväggar, som ofta utvinns ur träflis eller bomullsfibrer. För att göra cellulosan vattenlöslig och funktionell i livsmedel genomgår den en kemisk behandling där karboximetylgrupper binds till cellulosakedjorna, vilket resulterar i ett natriumsalt.
I livsmedelsindustrin fungerar ämnet främst som förtjocknings- och stabiliseringsmedel. Det har en utmärkt förmåga att binda vatten, vilket ger produkter en fylligare och mer homogen konsistens utan att påverka smaken. I emulsioner och drycker förhindrar det att ingredienser som vatten och fett separerar från varandra, och i frysta produkter som glass hjälper det till att kontrollera iskristallernas tillväxt för en krämigare munkänsla. Det kan också fungera som ett bindemedel i bakverk och ersätta fett i vissa lightprodukter.
Eftersom ämnet är mångsidigt och fungerar väl i både kalla och varma miljöer förekommer det i ett brett spektrum av processade livsmedel. Typiska exempel inkluderar mejeriprodukter som puddingar och glass, växtbaserade drycker, såser, dressingar, bakverk samt olika typer av proteinberikade drycker och desserter. Det är särskilt vanligt i laktosfria och fettreducerade produkter där det behövs för att återskapa den krämighet som annars hade kommit från fett eller mjölkprotein.
Säkerheten hos natriumkarboximetylcellulosa har utvärderats ingående av europeiska och internationella livsmedelsmyndigheter. Ämnet tas i princip inte upp av kroppen utan passerar genom matsmältningssystemet och utsöndras oförändrat. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har fastställt ett acceptabelt dagligt intag (ADI) för ämnet, och det anses säkert att använda i de mängder som krävs för att uppnå önskad teknologisk effekt. För aktuella och uppdaterade bedömningar hänvisas till Livsmedelsverket.