Pektin (E440a) är ett naturligt förekommande kolhydrat, närmare bestämt en polysackarid, som bygger upp växters cellväggar. Inom livsmedelsindustrin utvinns pektin främst ur skalen från citrusfrukter eller ur äppelpomace, vilket är restprodukter från musttillverkning. Ämnet klassificeras som en livsmedelstillsats men har en lång historia av att användas i traditionell matlagning, särskilt för att få sylt och gelé att stelna.
I livsmedel fungerar pektin som ett gelébildande medel, förtjockningsmedel och stabiliseringsmedel. Det har en unik förmåga att bilda ett nätverk som binder vatten, vilket ger produkter en önskad och fast konsistens. För att pektin ska bilda gel krävs vanligtvis närvaro av socker och en viss surhetsgrad, vilket är anledningen till att det är en huvudingrediens i klassisk syltning. Det används även för att stabilisera emulsioner och förbättra munskänslan i olika drycker och mejeriprodukter.
Eftersom pektin är särskilt effektivt i sura och sockerrika miljöer är det mycket vanligt i fruktbaserade produkter. Det återfinns i ett brett spektrum av sylter, marmelader och fruktpålägg, såsom hjortronsylt, blåbärssylt och lingonsylt. Utöver fruktpålägg används det i godis, bakverk, drycker och vissa mejeriprodukter för att ge rätt textur och förhindra att vätska separerar.
Ur säkerhetssynpunkt betraktas pektin som ett mycket säkert ämne. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har utvärderat pektin och bedömt att det inte utgör någon hälsorisk vid normal konsumtion. Eftersom ämnet är en naturlig del av vår dagliga kost via frukt och grönt, och dessutom bryts ner av tarmens bakterier, har myndigheterna inte ansett det nödvändigt att sätta något specifikt tak för intaget. Det är därmed tillåtet att använda i de flesta livsmedelskategorier enligt god tillverkningssed.