Tarakärnmjöl, som i EU:s E-nummersystem betecknas E417, är en naturlig polysackarid som utvinns ur fröna från taraträdet. Trädet växer främst i Peru och andra torra regioner i Sydamerika. Efter skörd separeras fröna från baljorna, varefter de näringsrika kärnorna mals till ett fint, vitt eller svagt gulaktigt pulver. Detta pulver består huvudsakligen av galaktomannan, en typ av löslig fiber som har lång historia av användning i både traditionella och moderna livsmedel.
Inom livsmedelsindustrin används tarakärnmjöl främst som förtjockningsmedel, stabiliseringsmedel och gelébildare. Det har en enastående förmåga att binda stora mängder vatten och skapa en viskös lösning, vilket markant förbättrar konsistensen och munskänslan i livsmedel. Det hjälper även till att förhindra att ingredienser separerar, till exempel att olja och vatten skiktar sig i emulsioner, eller att oönskade iskristaller bildas i glass under frysning och långvarig förvaring.
På grund av sina utmärkta stabiliserande egenskaper är ämnet vanligt i en rad olika processade livsmedel. Det förekommer ofta i mejeriprodukter och glass, där det bidrar till en krämig och jämn textur, samt i kalla såser som majonnäs och remouladsås. Det kan även hittas i panerade och frysta produkter, exempelvis bläckfiskringar, där det hjälper paneringen att fästa och behålla sin struktur vid tillagning, liksom i vissa bakverk och karamellprodukter.
Säkerheten hos tarakärnmjöl har utvärderats ingående av europeiska och internationella livsmedelsmyndigheter. Det betraktas som en säker livsmedelstillsats och bryts ner i tarmen på liknande sätt som andra naturliga kostfibrer, utan att tas upp i blodomloppet. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har granskat ämnet, och information rörande acceptabelt dagligt intag (ADI) samt uppdaterad säkerhetsinformation tillhandahålls av Livsmedelsverket.