Guarkärnmjöl, som betecknas E412 i EU:s system för livsmedelstillsatser, är en naturligt förekommande polysackarid. Ämnet utvinns genom att man maler frövitans (endospermen) hos guarbönor, en baljväxt som huvudsakligen odlas i Indien och Pakistan. Efter skörd torkas bönorna och skalas, varefter kärnan mals till ett fint, vitt eller gulaktigt pulver som lätt löser sig i kallt vatten och bildar en trögflytande gel.
Inom livsmedelsindustrin används guarkärnmjöl främst som förtjocknings- och stabiliseringsmedel. Det har en enastående förmåga att binda vatten, vilket förhindrar att ingredienser separerar och ger produkten en jämn, fyllig och behaglig konsistens. I glass motverkar det till exempel att iskristaller bildas, vilket ger en krämigare textur, medan det i soppor och såser bidrar till en simmigare känsla utan att påverka smaken.
Tillsatsen är vanlig i en mängd olika livsmedelskategorier. Du kan hitta den i mejeriprodukter som fruktkvarg och gräddglass, flytande livsmedel som nypon- och fruktsoppor, samt i dressingar, majonnäs och glutenfria bakverk där den hjälper till att ersätta glutens bindande egenskaper. Eftersom det behövs mycket små mängder för att uppnå önskad effekt är det ett kostnadseffektivt och populärt val för tillverkare.
Säkerhetsmässigt är guarkärnmjöl välstuderat och godkänt för användning i livsmedel inom EU. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har utvärderat ämnet och konstaterat att det är säkert för konsumenter. Eftersom guarkärnmjöl i princip inte bryts ner eller tas upp i tunntarmen, utan fungerar som en kostfiber i matsmältningssystemet, har myndigheten inte sett något behov av att sätta ett strikt numeriskt tak för dagligt intag. Eventuella biverkningar är mycket ovanliga men kan vid extremt höga intag innefatta milda magbesvär, vilket är typiskt för fiberrika ämnen.