E220, svaveldioxid, är en oorganisk kemisk förening som i naturen förekommer som en gas, bland annat vid vulkanisk aktivitet. För användning i livsmedelsindustrin framställs ämnet i huvudsak syntetiskt genom förbränning av svavel eller via kemiska processer från olika sulfiter. I dagligt tal och på ingrediensförteckningar grupperas svaveldioxid ofta tillsammans med sina olika salter under samlingsnamnet sulfit.
I livsmedel fyller svaveldioxid en dubbel funktion som både konserveringsmedel och antioxidationsmedel. Genom att hämma tillväxten av oönskade mikroorganismer som bakterier, jästsvampar och mögel bidrar ämnet till att förlänga produktens hållbarhet. Samtidigt skyddar det mot oxidation och förhindrar såväl enzymatisk som icke-enzymatisk bruning, vilket gör att livsmedlet behåller sin ursprungliga färg, textur och smak under lagring.
Ämnet är särskilt vanligt förekommande i torkade frukter och bär, vilket förklarar varför det ofta påträffas i frukostblandningar, müsliprodukter och teer med frukttillsatser. Utöver detta används svaveldioxid flitigt i vin, cidervinäger, sylt, gelé, potatisprodukter och vissa skaldjur för att bevara produktens kvalitet och förhindra missfärgning.
Säkerheten kring svaveldioxid och sulfiter har utvärderats ingående av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA). Det finns ett fastställt acceptabelt dagligt intag (ADI), och detaljerad information om detta tillhandahålls av Livsmedelsverket. Eftersom en mindre del av befolkningen, framför allt personer med astma, kan uppvisa överkänslighet mot sulfiter med symtom från luftvägarna, ställer EU:s märkningslagstiftning krav på att ämnet ska tydliggöras i ingrediensförteckningen. Detta görs för att skydda känsliga konsumenter och ge dem möjlighet att undvika produkten.