Distärkelsefosfat är en så kallad modifierad stärkelse. Den utgår från naturlig stärkelse från växtriket, exempelvis majs, vete, potatis eller tapioka. Denna naturliga bas behandlas sedan kemiskt med hjälp av fosfater för att tvärbinda stärkelsemolekylerna och på så sätt förändra dess fysikaliska egenskaper.
I livsmedelsindustrin används ämnet främst som förtjocknings- och stabiliseringsmedel. Modifieringen gör att stärkelsen tål påfrestningar som höga temperaturer, mekanisk bearbetning, syra, frysning och upptining mycket bättre än vad oförändrad stärkelse gör. Det ger livsmedlet en jämn, stabil och behaglig konsistens utan att produkten separerar, vätskar sig eller blir grynig under lagring eller tillagning.
Man hittar ofta denna modifierade stärkelse i processade livsmedel där textur, saftighet och hållbarhet är avgörande. Typiska exempel är frysta potatisprodukter som pommes frites, färdiga såser, grytor, texmex-rätter och vissa charkuterier. I dessa produkter hjälper tillsatsen till att binda vätska, förbättra munskänslan och säkerställa att maten smakar och känns likadan oavsett om den har varit fryst eller värmts upp i ugn eller mikrovågsugn.
Ur säkerhets- och hälsosynpunkt behandlas modifierade stärkelser i matsmältningssystemet på ungefär samma sätt som vanlig stärkelse från potatis eller spannmål. De bryts ner till enkla sockerarter och tas upp av kroppen som energi. Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) har utvärderat ämnet och bedömer det som säkert för användning i livsmedel, och det finns inga krav på specifika varningar för konsumenter.